Macarelleta Macarella Menorca

Strax efter gymnasiet jobbade jag en säsong på Menorca, Mallorcas och Ibizas lugnare lillasyster.

Stränderna på Menorca är otroligt vackra och är enligt mig bland de bästa i Europa. De påminner om norska fjorder som slingrar sig inåt med kraftiga stenväggar som inramning. Vattnet är helt klart och ljust turkost. De stora stränderna som ligger i turistorterna är ofta fulla, men de små stränderna, som man antingen kan ta sig till med båt eller en längre promenad är fortfarande lugna.

Cala en Turqueta, Cala Macarella och Cala Macarelleta är mina favoriter. På bilden ser man Cala Macarelleta som man når via Cala Macarella som ligger en stunds promenad från Cala Galdana. När man kommer fram till Cala Macarella får man klättra upp längs den nordvästra bergväggen och via en smal stig och på ett ställe ett rep, klättra över till andra sidan där Cala Macarelleta ligger.

Anton Corbijn på Fotografiska

För ett år sedan fotograferade jag Anton Corbijn i samband med premiären av hans film: The American. Jag hade inte stenkoll på hans böcker/fotografier då men sedan dess har jag blivit mer förtjust i hans verk.

Från och med idag startar utställningen ”Inward and onward” på Fotografiska i Stockholm. 36  bilder med bland annat: Nelson Mandela, Iggy Pop och Patti Smith. Utställningen pågår till och med den 15 april.
Gå och se den.


Jag och Anton hänger på Strandvägen.

Bleka Birmingham

Jag minns inte exaxt vilket datum vi åkte men jag kommer precis ihåg vilka kläder jag hade på mig och hur jag kände inför resan.
Det var jag och tre kompisar, Adde, Martina och Ida, som hade bestämt oss för att flytta utomlands. Och London var vi lite oroliga för, med tanke på bomberna som hade smällt. Men Birmingham är ju också en storstad, tänkte vi.

På flyget var det mest kostymgubbar som skulle dit. Men vi var laddade och exalterade och inget kunde bli fel.

Så kom vi fram och plötsligt kändes det mest bara: ”Jaha?”.

Som jag minns det så fanns det inga ungdomar, i en stad som bara kändes död. Vi åkte massa buss, bodde på ett opersonligt hotell, drack äcklig cider och bestämde oss ganska tidigt för att åka vidare till London. Där stannade vi desto längre (men det är en annan historia).

När jag ser bilderna från Birmingham idag så inser jag att det fortfarande är en blek kusin till London. Men jag minns det inte alls så här vackert. Och skulle jag idag åka tillbaka till Birmingham så skulle jag uppskatta staden mycket mer. Men Birmingham är ingen ungdomsstad och ingen rolig stad om man ska flytta utomlands.


Lika tråkigt 2012?

Det goda livet

Förra veckan släpptes Aftonbladets nya hälsomagasin: Det goda livet. En tidning som ska locka läsare i 50års åldern. Det stora dragplåstret i detta nummer är Lill Lindfors. Jag medverkar även med en bild på psykiatern Jill Taube.

Det är ingen tidning som jag kommer att börja att premunera på men det är alltid roligt med nya tidskrifter. Vissa klarar knappt ett år medan vissa blir storsäljare. Så det ska bli spännande och se hur tidningen tas emot.

En tidning som specialiserat sig på just tidskrifter är ”Allt om tidskrifter”. Den skriver om trender inom branschen, om nya och gamla tidningar och ger även tips på vad man ska tänka på för att göra en bättre tidning. Tidningen är gratis och går att beställas här.


Detta är Jill, inte Lill.

Ridskolan i Tokyo

För några år sedan var jag livrädd för hästar. Men efter några hästreportage börjar jag på något vis, tycka om dom.

I Tokyo besökte vi Tokyo Riding Club. Mellan skyskrapor, centralt i staden ligger ridklubben i hörnet på Yoyogi park. Charmigt och mysigt för den som behöver en stunds vila från den blinkande storstaden.

En ridlektion kostar 800 kr, men om man bara vill hälsa på hästarna eller går under kategorin barn, får man rida alldeles gratis mellan 09-17 i ponnystallet som ligger precis bredvid ridbanan.



Tokyo Riding Club
Yoyogikamizonocho, 4−8, Shibuya
Japan Tokyo,

Tinker, Tailer, soldier, spy

Härom dagen såg jag Tomas Alfredssons nya mästerverk ”Tinker, Tailer, soldier, spy”. Lysande skådespelare, vackert filmfoto, gåtfull musik och ett London i en total mystik. Det finns verkligen så mycket att skriva om filmen, om Gary Oldmans briljanta skådespel, om alla platser och miljöer som är så vackra och sorgliga på samma gång. Och om det faktum att man under två timmar och sju minuter sitter där i biosalongen och bara vill till London.

Strosa runt i huvudstaden, bland tegel och brittisk arkitektur och hålla sig så långt ifrån alla turistattraktioner man möjligen kan.

För London är mycket mer än bara musikaler och Picadilly Circus.