Direktkontakt med rymden

Mitt ute i öknen, på toppen av en berg, långt ifrån all civilisation ligger det imponerande observatoriet La Silla. Området är en del av ESO (European Southern Observatory), en organisation som låter forskare från Europa komma till Chile och studera rymden.
På lördagarna kan man få besöka observatoriet som privatperson. Man måste ansöka lång tid innan, måste ha egen bil med sig för att ta sig upp till toppen och man måste skriva under ett papper att man avsäger sig all rätt att stämma dem om man blir sjuk eller illamående.  Efter en lång tur med bil slingrande längs med bergväggarna kommer man i direktkontakt med himlen. Det finns inga ord som kan beskriva denna utsikt.
LaSilla_6 LaSilla_5 LaSilla_4
LaSilla_7
LaSilla_3
LaSilla_8
LaSilla_2 LaSilla_1

Höga Corniglia

By nummer tre, Corniglia, ligger på en hundra meter hög, brant udde. Byn är den enda i Cinque Terre som inte har direkt kontakt med havet (förutom den fantastiska utsikten). För att ta sig till Corniglia måste man gå uppför ”Lardarina”, en 377 steg lång stentrappa. Om man inte vill vandra den långa vägen upp kan man ta en minibuss som går en gång i halvtimmen upp och ned.

I Corniglia finns många vingårdar och jordbruk. Byn är trång och snårig och här finns många små gränder att upptäcka. Corniglia är också utgångspunkten för några av de tuffaste vandringarna i Cinque Terre.

Hoan Kiem Lake

Mitt i Hanoi ligger en fantastisk sjö, Hoan Kiem Lake. Namnet betyder ”Lake of the Returned Sword”och mitt i sjön finns en ö med ett museum, en park och lite monument. På ön ligger även ett tempel tillägnat generalen Tran Hung Dao.

Legenden säger att kejsaren Le Loi gav det magiska svärd som han använt i kampen mot den kinesiska Mingdynastin till en gyllene sköldpadda i sjön. Och legenden är faktiskt till viss del sann. I Hoan Kiem Lake lever ett okänt antal jättegamla stora sköldpaddor som visar sig vid väl valda tillfällen. Det sägs finnas fyra sköldpaddor i sjön som alla väger över 200 kilo och tros vara runt 100 år gammal. När vi var där såg vi den en gång och det blev snabbt en folksamling vid strandkanten där den låg och guppade lite upp och ned.

Jag och Gotland

Nu när solen börjar titta fram och det känns som att våren verkligen är på väg börjar jag längta till Gotland. Jag har ingen stuga där, ingen släkt där, och jag har bara varit där ett fåtal gånger. Men de gånger jag varit där i vuxen ålder har det varit tillsammans med vänner på semester. En fantastisk sommarvecka med våra härliga Karlstadkompisar och tjejhelger på vårkanten med bästa tjejgänget. Kanske är det känslan av ledighet, semester, avslappning, bad, hav, känslan av att något nytt är på väg, det finns hopp. Det gjorde mig inget att det snöade i måndags, i Stockholm i slutet av mars, men just då längtade jag extra mycket.