Fika på Amelie-kaféet

Få filmer har gjort ett så stort intryck på mig som Amelie från Montmartre. Jag älskade den franska dramakomedin när den kom och att då besöka kaféet där delar av filmen utspelar sig var förstås en självklarhet. Bara några hundar meter från den röda kvarnen ”Moulin Rouge” ligger Cafe les Deux Moulins aka ”Amelie-kaféet”.

Cafe les Deux Moulins är ett mysigt kafé med ett värmande gult ljus, ett mecka för Amelie-fans. Stanna till på kaféet, beställ frukost bestående av croissanter, juice, stekt ägg och cappuccino med skum som väller över kaffekoppen. Själva kaféet i sig är varken glamoröst eller storslaget men om man gillar filmen och tycker om nybakade croissanter, så är detta ett måste på Paris-resan.
amelie_kafé7
amelie_kafé5
amelie_kafé6
amelie_kafé2
amelie_kafé3
amelie_kafé1
amelie_kafé4
Cafe les Deux Moulins
15, rue Lepic, 75018 Paris.

Comptoir de l’Image

Utanför gymnasieskolan Lycée Victor Hugo är det fullt av unga människor som precis slutat för dagen. Ljudvolymen är hög och stojig. Mitt emot folkmassan sitter den något tystlåtna herren Michel Finkus bakom kassan i Photo & Fashion Books (Comptoir de l’Image) och kollar på sin laptop. Trots att det är fredagkväll och gatan är till stor del nedsläkt, så är butiken fortfarande öppen. Rummet är inte större än ett vardagsrum, väggarna är täckta med fotoböcker och nya titlar ligger staplade framför disken.

Han känner förstås till de svenska fotograferna Anders Petersen, Lars Tunbjörk och Christer Strömholm. Han berättar också att han en gång i tiden jobbade som fotograf. Men sedan är han tyst och gömmer sig bakom alla böcker. Han tycks inte ha något större intresse för att småprata. Och det kanske inte heller behövs. Butiken kan på något vis tala för sig själv. Priserna är bra och utbudet är precis vad man kan önska sig.

Den kända gatufotografen Sartorialist skrev i ett inlägg 2012 att det här är hans favoritbutik i Paris. Det är lätt att förstå varför. Ett måste för den som gillar tjocka böcker med modé och fotografi.
photofashion_01
photofashion_02
photofashion_05 photofashion_04 photofashion_03
photofashion_06
44 rue de Sevigne – 75003 Paris

En 113årig långkörare

Jag förstår dom som inte gillar Paris tunnelbana. Många stationer luktar kiss, väggar och fasader är trasiga & smutsiga, biljett-systemet med de små pappersbitarna känns väldigt föråldrat och under rusningstrafiken blir de små tågen fort fullpackade.

Personligen tycker jag mycket om ”Le chemin de fer métropolitain”. Det är något med de slitna men vackra fasaderna, där väggar är dekorerade små mönster. Och att det känns som att befinna sig i en labyrint varje gång man ska byta linje. Kanske skulle jag tycka annorlunda om jag bodde i Paris och hade en daglig kontakt med 16 linjerna. Men som turist är tunnelbanan en underbar miljö som blir extra speciell när man vet att det invigdes 1900, innan de båda världskrigen och fraktar över 4.5 miljoner människor varje dag.
paris_metro5
paris_metro3
paris_metro_01
paris_metro2 paris_metro
paris_metro_02
paris_metro4

Paris – en stad som aldrig tystnar

Vi hade knappt lämnat flygplatsen innan den skönsjungande dragspelaren framförde ”O sole mio” på tunnelbanan in mot Paris. Efter halva resan kom nästa artist in och sjöng några franska visor för oss. Alltid trevligt med livemusik, speciellt när man står och väntar på ett tåg som aldrig vill komma. Jag tycker verkligen om dessa musikanter som gör tunnelbanan till en mer levande plats, även om kvalitén förstås varierar. Här ett axplock av stadens musikaliska vänner.
gatumusikanter_paris1
paris_gatu_02 paris_gatu_01
gatumusikanter_paris2
paris_gatu_03

Det finns fler kaféer än Starbucks

Jag vet att vi svenskar har en väldigt stor kärlek till den amerikanska kaffekedjan eftersom många förknippar kaféet med någon lyckad utlandsresa till bland annat New York eller London. Jag är precis likadan. För mig är Starbucks en ständigt påminnelse, om tiden när jag bodde i London. Där alla kvällar ute på stan, förr eller senare slutade där. Och när vi åkte runt i USA förra året så blev det ett dagligt depåstopp där.

Men. Hur goda minnen det än är, så måste vi nog en gång för alla inse att det finns fler kaféer som serverar gott kaffe ute i världen. Speciellt i Paris blir det extra tydligt att staden har mer att erbjuda än Starbucks. Le Vizie är en av många typiska franska kaffeställen. En liten, mysig pärla där det flesta kommer in och beställer en espresso vid disken, läser tidningen och pratar om dagen som varit. Damen i kassan är fåordig men serverar ett underbart kaffe, och vad mer kan man begära? På dörren till toaletten står det ”Toalett/telefon”. Det andas en annan tid helt enkelt.

Det är nog det där personliga mötet, de lokala karaktärerna, de osminkade lokalerna som är svårt att inte älska. Som den fina mannen Chibani från Algeriet som kommer in och dricker en cola och äter ett stekt ägg med pommes. Det är sådana möten och människor jag älskar med de äldre platserna. Nästa år kommer Starbucks att öppna massor av kaféer i Stockholm och kanske kommer detta medföra att vi tappar intresset för den amerikanska kedjan. Kanske (förhoppningsvis!) kommer vi framöver hellre söka upp ett slitet charmigt Le Vizie i Paris istället för ett nytt och fräscht Starbucks på Champs-Élysées? Man kan alltid hoppas.
Le_Vizie_07 Le_Vizie_01 Le_Vizie_02
Le_Vizie_08
Le_Vizie_03 Le_Vizie_04 Le_Vizie_05 Le_Vizie_06