I veckans Sofis Mode har jag skrivit och fotat en vintageguide från Paris. Köp senaste numret av tidningen om ni vill upptäcka stans smultronställen och fylla på garderoben med nya kläder.
Paris
Fika på Amelie-kaféet
Få filmer har gjort ett så stort intryck på mig som Amelie från Montmartre. Jag älskade den franska dramakomedin när den kom och att då besöka kaféet där delar av filmen utspelar sig var förstås en självklarhet. Bara några hundar meter från den röda kvarnen ”Moulin Rouge” ligger Cafe les Deux Moulins aka ”Amelie-kaféet”.
Cafe les Deux Moulins är ett mysigt kafé med ett värmande gult ljus, ett mecka för Amelie-fans. Stanna till på kaféet, beställ frukost bestående av croissanter, juice, stekt ägg och cappuccino med skum som väller över kaffekoppen. Själva kaféet i sig är varken glamoröst eller storslaget men om man gillar filmen och tycker om nybakade croissanter, så är detta ett måste på Paris-resan.
Cafe les Deux Moulins
15, rue Lepic, 75018 Paris.
Comptoir de l’Image
Utanför gymnasieskolan Lycée Victor Hugo är det fullt av unga människor som precis slutat för dagen. Ljudvolymen är hög och stojig. Mitt emot folkmassan sitter den något tystlåtna herren Michel Finkus bakom kassan i Photo & Fashion Books (Comptoir de l’Image) och kollar på sin laptop. Trots att det är fredagkväll och gatan är till stor del nedsläkt, så är butiken fortfarande öppen. Rummet är inte större än ett vardagsrum, väggarna är täckta med fotoböcker och nya titlar ligger staplade framför disken.
Han känner förstås till de svenska fotograferna Anders Petersen, Lars Tunbjörk och Christer Strömholm. Han berättar också att han en gång i tiden jobbade som fotograf. Men sedan är han tyst och gömmer sig bakom alla böcker. Han tycks inte ha något större intresse för att småprata. Och det kanske inte heller behövs. Butiken kan på något vis tala för sig själv. Priserna är bra och utbudet är precis vad man kan önska sig.
Den kända gatufotografen Sartorialist skrev i ett inlägg 2012 att det här är hans favoritbutik i Paris. Det är lätt att förstå varför. Ett måste för den som gillar tjocka böcker med modé och fotografi.
44 rue de Sevigne – 75003 Paris
En 113årig långkörare
Jag förstår dom som inte gillar Paris tunnelbana. Många stationer luktar kiss, väggar och fasader är trasiga & smutsiga, biljett-systemet med de små pappersbitarna känns väldigt föråldrat och under rusningstrafiken blir de små tågen fort fullpackade.
Personligen tycker jag mycket om ”Le chemin de fer métropolitain”. Det är något med de slitna men vackra fasaderna, där väggar är dekorerade små mönster. Och att det känns som att befinna sig i en labyrint varje gång man ska byta linje. Kanske skulle jag tycka annorlunda om jag bodde i Paris och hade en daglig kontakt med 16 linjerna. Men som turist är tunnelbanan en underbar miljö som blir extra speciell när man vet att det invigdes 1900, innan de båda världskrigen och fraktar över 4.5 miljoner människor varje dag.
Paris – en stad som aldrig tystnar
Vi hade knappt lämnat flygplatsen innan den skönsjungande dragspelaren framförde ”O sole mio” på tunnelbanan in mot Paris. Efter halva resan kom nästa artist in och sjöng några franska visor för oss. Alltid trevligt med livemusik, speciellt när man står och väntar på ett tåg som aldrig vill komma. Jag tycker verkligen om dessa musikanter som gör tunnelbanan till en mer levande plats, även om kvalitén förstås varierar. Här ett axplock av stadens musikaliska vänner.
Det finns fler kaféer än Starbucks
Jag vet att vi svenskar har en väldigt stor kärlek till den amerikanska kaffekedjan eftersom många förknippar kaféet med någon lyckad utlandsresa till bland annat New York eller London. Jag är precis likadan. För mig är Starbucks en ständigt påminnelse, om tiden när jag bodde i London. Där alla kvällar ute på stan, förr eller senare slutade där. Och när vi åkte runt i USA förra året så blev det ett dagligt depåstopp där.
Men. Hur goda minnen det än är, så måste vi nog en gång för alla inse att det finns fler kaféer som serverar gott kaffe ute i världen. Speciellt i Paris blir det extra tydligt att staden har mer att erbjuda än Starbucks. Le Vizie är en av många typiska franska kaffeställen. En liten, mysig pärla där det flesta kommer in och beställer en espresso vid disken, läser tidningen och pratar om dagen som varit. Damen i kassan är fåordig men serverar ett underbart kaffe, och vad mer kan man begära? På dörren till toaletten står det ”Toalett/telefon”. Det andas en annan tid helt enkelt.
Det är nog det där personliga mötet, de lokala karaktärerna, de osminkade lokalerna som är svårt att inte älska. Som den fina mannen Chibani från Algeriet som kommer in och dricker en cola och äter ett stekt ägg med pommes. Det är sådana möten och människor jag älskar med de äldre platserna. Nästa år kommer Starbucks att öppna massor av kaféer i Stockholm och kanske kommer detta medföra att vi tappar intresset för den amerikanska kedjan. Kanske (förhoppningsvis!) kommer vi framöver hellre söka upp ett slitet charmigt Le Vizie i Paris istället för ett nytt och fräscht Starbucks på Champs-Élysées? Man kan alltid hoppas.
